Flotation therapy for downer cows\n : a retrospective study of cases treated with flotation therapy at the Large animal clinic at the Faculté de Médecine Vétérinaire at Université de Montréal

Downer cows as a syndrome was first reported in the 1950ies and have been a challenge for veterinarians ever since.A cow that is recumbent for too long may develop soft and nerve tissue lesions because of her recumbency.The pathophysiology and blood biochemistry related to downer cows have been studied by others.An important step in the treatment of a recumbent cow is to help her stand.Many inventions have been created in order achieve this.In this study flotation therapy, where buoyancy from water is used as a supportive force, as treatment was evaluated.A retrospective study of all cases that spent at least one day in the flotation tank at the Large Animal Clinic at the Faculté de Médecine Vétérinaire at Université de Montréal between the 12 th of June 2006 and the 4 th of April 2011 was conducted.The aim was to get a deeper understanding of the treatment and to identify factors that can be used to predict the outcome.The results indicate that flotation therapy for downer cows can greatly increase the recovery rate and save cases that otherwise would have a guarded prognosis.The results also indicate that infectious, musculoskeletal and nerve lesions are the most common diagnose of recumbent cows.For creatine kinase activity (CK) and aspartat aminotransferase activity (AST) there were statistically significant differences between survivors and non-survivors indicating that these muscle enzymes can be used to predict the outcome. SAMMANFATTNINGLångliggande kor (Downer cows) som ett syndrom är beskrivet sedan mitten av 1950-talet.Det finns inte någon entydig definition av syndromet.Olika författare har alla haft sin egen definition som har varierat över tid men även inom och mellan länder.I denna text används den enkla definitionen; en ko som inte kan resa sig trots att djurägaren försökt hjälpa henne att resa sig.Det finns flera anledningar till att en ko blir en långliggare, ofta är det en ko med kalvningsförlamning som inte svarar på behandlingen men infektioner, muskeloskelettala skador och tumörer kan också vara en anledning.En ko som blir liggande för länge på samma sida kan utveckla trycknekroser och ischemiska skador i mjukvävnaden och på perifiera nerver.Ett experimentellt nedsövningsförsök visade att en ko kan utveckla irreversibla skador efter att ha legat på samma sida i sex timmar.En viktig del av behandlingen av en långliggande ko är hjälpa henne att stå.Det finns många uppfinningar för att hjälpa en ko att stå, den kanske mest kända i Sverige är en uppblåsbar ballong som placeras under kon och sedan fylls med luft.Detta arbete handlar om en alternativ teknik som utnyttjar vattnets flytkraft, flotationsteknik.Tekniken uppfanns av en dansk i slutet på 1970-talet och använder sig av en liten container med avtagbara bak-och framdörrar.Kon läggs på en matta och dras in i containern och när dörrarna stängts fylls den med vatten.Studier på andra djurslag har visat på en avsevärd reducering i vikt som individen måste bära då den står i vatten.Flotation som behandling av långliggande kor har används vid stordjurskliniken vid Fakulteten för veterinärmedicin vid Montreals Universitet i Saint-Hyacinthe i Québec Canada sedan mitten av 1990-talet.Kliniken tar emot ca 1000 nötkreatur per år.Data därifrån har används för att göra en retrospektiv studie, där målet var att utvärdera behandlingseffekten av flotationstekniken samt undersöka om man kan använda blodprover för att förutsäga prognosen.Journaldata från alla patienter som behandlats med flotationsteknik mellan 12 juni 2006 och 4 april 2011 sammanfattades i en datafil och bearbetades statistiskt.Resultaten visar att flotation är en effektiv behandling till långliggande kor och kan användas med gott resultat till fall som annars skulle ha en avvaktande prognos.De vanligaste diagnoserna på fall som behandlades med flotation var relaterade till infektion, muskeloskelettala skador och nervskador.Det var ingen statistiskt signifikant skillnad i calcium-, kalium-eller fosfornivåer mellan överlevare och icke-överlevare.För CK och AST fanns det en statistiskt signifikant skillnad mellan överlevare och icke-överlevare vilket indikerar att dessa muskelenzymer kan användas för att förutsäga prognosen.

Récupéré en direct depuis OpenAlex et désinversé. Les résumés ne sont pas conservés dans cette base de données : les index inversés représentent 8,6 Go des 9,3 Go de texte de la base, et le serveur dispose de 13 Go libres.